Löv is in the air



 

Du är vad du tänker

Förra veckan blev jag påmind av väsentligheten i vad vi fokuserar på. Är det inte häftigt - och läskigt - hur mycket våra tankar påverkar våra liv? En tanke blir till handling, handling till vana, vana till personlighet och detta formar våra liv. Det gäller alltså att börja i rätt ende; med våra tankar och vårt fokus. Tittar vi konstant ner i diket när vi lär oss att cykla så lär det också vara där vi hamnar, om och om igen. Men tittar vi på vägen, på målet, dit vi vill, då styrs cykeln säkert åt det hållet. Fokuserar vi på Jesus och vilka vi är i Honom istället för vad vi misslyckas med så låter vi våra tankar matas med sanningar och det kommer även reflekteras i våra liv. Lättare sagt än gjort kanske, men inte omöjligt. Här är några sanningar att käka idag:

Johannes 1:12 ”Åt alla som tog emot Honom gav han rätten att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.

Johannes 15:15: ”Jag kallar er inte längre tjänare, för tjänaren vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner, för jag har låtit er veta allt som jag hört av min Far.”

Efesierbrevet 5:8: ”Tidigare var ni mörker, men nu är ni ljus i Herren. Lev då som ljusets barn.”

Efesierbrevet 2:8-10: ”Av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva. Guds gåva är det, inte på grund av gärningar för att ingen ska berömma sig. Hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar som Gud har förberett för att vi ska vandra i dem.

 

 

Avlsutningsvis, filipperbrevet 4:6-9:

”Bekymra er inte för något, utan låt Gud få veta alla era önskningar genom bön och åkallan med tacksägelse. Då ska Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.

För övrigt, bröder: allt som är sant och värdigt, rätt och rent, allt som är värt att älska och uppskatta, allt som kallas dygd och förtjänar beröm, tänk på allt sådant. Det ni har lärt och tagit emot, hört och sett hos mig, det ska ni göra. Då ska fridens Gud vara med er."


Septemberblogg


And I'm back!

Hej trogna bloggläsare!
 
Efter ett långt uppehåll har jag kommit fram till att jag fortfarande älskar att skriva och även insett att mina erfarenheter inte är mindre intressanta för att jag är i Sverige.  Dessutom är bloggen ett grymt bra sätt att processa det som händer i mitt liv. Så here we go. Just nu blir det dock inte mycket mer än en bilduppdatering, I'm sorry.
 
 
Där fick ni gott o blandat från Metallgatan, London och Utvälinge. Tack för mig!

Time is relative

 

Visdomsord från 2014

Förra året skrev jag ner några tankar om vad jag lärt mig det året. Nedan följer något av de jag lärt mig detta året som jag inte redan skrivit om men som jag tror du kan lära dig av.

 

Love God, love people and love life

För mig är detta meningen men livet. I år har jag lärt mig att de alla hänger ihop. Gud har visat mig mer av hans kärlek för mig och jag har fått en djupare förståelse för hur mycket han bryr sig. Det i sin tur har fyllt på mig med kärlek och energi som naturligt har flödat över till andra. Jag har insett att när jag har spenderat tid med Gud och när jag mår bra så är det väldigt mycket naturligare att hjälpa andra och sprida glädje till dem. Älskar livet gör jag när jag har en bra relation med Gud och andra, så den tredje punkten kommer gratis när de andra två är fungerande.

 

His goodness, not mine

Gud svarar på böner för att han är god, inte för att jag är bra på att be eller för att jag lever ett heligt liv. Gud använder mig för att hjälpa människor, det är inte jag som hjälper honom. Ofta tror jag att Gud inte kommer svara på mina böner för att jag inte känner mig värd bönesvar. Jag känner mig inte bra nog eller rättfärdiga nog för att Gud ska lyssna på mig. Men när vi snackar med Gud måste vi förstå att vi är fullständigt rena i hans ögon och det finns ingen bön vi ber som han inte hör. Han svarar på våre böner för att han är god och för vad Jesus har gjort för oss.

 

I Apostlagärningarna helar Petrus och Johannes en lam man. Petrus säger till folket i 3:12: ”Israeliter, varför är ni förvånade över det här och varför stirrar ni på oss, som om vi av egen kraft eller fromhet hade gjort att han kan gå?” och 4:13: ”När de såg hur frimodiga Petrus och Johannes var och märkte att de var olärda män ur folket, blev de förvånade. Men så kände de igen dem och kom ihåg att de varit tillsammans med Jesus.”

 

The why is more important than the what

När det gäller att leda team finns det inget viktigare än att vara tydlig med varför vi gör vad vi gör. Vi behöver mening för att bli motiverade. Naturligt förklarar vi uppgifter med 1. Vad? 2.Hur? Och i bästa fall 3.Varför? När vi borde börja i andra endan. Stora och lyckade företag som Apple fokuserar på varför, i deras marknadsföring såväl som i motivering av personal. Du kan få med dig vem som helst i ditt städteam om du är tillräckligt passionerad när det gäller meningen med vad ni gör.

 

That's all folks. Tack för att du läser!


Sweet as New Zealand

 

Annas testimony

Anna är en av mina kanon-bra lärare på college.
 

Mid-semester break

 

Syster på besök!

Var så god! Gott och blandat!
 
 
 

Att ta beslut

 
Ni får ursäkta att jag snackar snabbare än kameran filmar. Mitt vanliga problem. ;)

Psalm 22

For the director of music. To the tune of “The Doe of the Morning.” A psalm of David.

My God, my God, why have you forsaken me?

Matthew 27:46: About three in the afternoon Jesus cried out in a loud voice, “Eli, Eli,[a] lema sabachthani?” (which means “My God, my God, why have you forsaken me?”


To you they cried out and were saved;
    in you they trusted and were not put to shame.

But I am a worm and not a man,
    scorned by everyone, despised by the people.
All who see me mock me;
    they hurl insults, shaking their heads.
“He trusts in the Lord,” they say,
    “let the Lord rescue him.
Let him deliver him,
    since he delights in him.”


Matthew 27:41-43: The chief priests, the teachers of the law and the elders mocked him. 42 “He saved others,” they said, “but he can’t save himself! He’s the king of Israel! Let him come down now from the cross, and we will believe in him. 43 He trusts in God. Let God rescue him now if he wants him, for he said, ‘I am the Son of God.’”


14 I am poured out like water,
    and all my bones are out of joint.

John 19:34: Instead, one of the soldiers pierced Jesus’ side with a spear, bringing a sudden flow of blood and water.



15 My mouth is dried up like a potsherd,
    and my tongue sticks to the roof of my mouth;

John 19:28: Later, knowing that everything had now been finished, and so that Scripture would be fulfilled, Jesus said, “I am thirsty.”

 

16 Dogs surround me,
    a pack of villains encircles me;
    they pierce my hands and my feet.

Matthew 27:38: Two rebels were crucified with him, one on his right and one on his left.


17 All my bones are on display;
    people stare and gloat over me.
18 They divide my clothes among them
    and cast lots for my garment.


John 19:23-24: When the soldiers crucified Jesus, they took his clothes, dividing them into four shares, one for each of them, with the undergarment remaining. This garment was seamless, woven in one piece from top to bottom.
“Let’s not tear it,” they said to one another. “Let’s decide by lot who will get it.” This happened that the scripture might be fulfilled that said.


22 I will declare your name to my people;
    in the assembly I will praise you.

26 The poor will eat and be satisfied;

31 They will proclaim his righteousness,
    declaring to a people yet unborn:
    He has done it!


John 19:30: When he had received the drink, Jesus said, “It is finished.” With that, he bowed his head and gave up his spirit.

 

Detta är bara några av de anteckningar jag tagit denna terminen på college. Tycker det är riktigt häftigt hur Jesus uppfyllde över 300 profetior om sig själv. Inte minst i denna psalmen ser man hur läskigt lika orden David och Jesus använde var. Tack för att du läser!
 
Tjingepling.

Freshvideo


Christianity is impossible

Robert Fergusson har nu står influens i mitt liv. Han är Gandalf, Dumbledore, Rafiki, en mentor, en lärare. Varför? För han har dedikerat sitt liv till att låta Gud undervisa och predika genom honom och han ser det som sitt livs uppdrag att göra detta så absolut bäst han kan.

 

 
 

Varje onsdag förmiddag har jag privilegiet att få höra honom undervisa vår klass. Denna veckan var hans ”main-idea” ”the journey of the Story-teller”. Han berättade om hur vi alla går igenom tre huvud-faser i livet; I can → I can't → I can. ”Some of you still think Christianity is difficult. You're wrong. It is impossible. Those of you who still think you can do it are filled with guilt and a feeling of inadequacy.” De orden träffade mig i magen. Så första stadiet: ”I can” lämnar oss fyllda av otillräcklighet och skam. Andra stadiet; ”I can't” sker när vi inser att vi inte är tillräckliga i oss själva och aldrig kommer klara leva upp till det liv bibeln uppmanar oss till att leva så länge vi försöker göra det själva. Tredje stadiet; ”I can” är stadiet där vi gett Gud rum att ta över och det är det enda stadiet där vi har rätt sorts confidence.

 

 

Galatians 2:20 (MSG)

What actually took place is this: I tried keeping rules and working my head off to please God, and it didn’t work. So I quit being a “law man” so that I could be God’s man. Christ’s life showed me how, and enabled me to do it. I identified myself completely with him. Indeed, I have been crucified with Christ. My ego is no longer central. It is no longer important that I appear righteous before you or have your good opinion, and I am no longer driven to impress God. Christ lives in me. The life you see me living is not “mine,” but it is lived by faith in the Son of God, who loved me and gave himself for me.

 

Ovanpå allt detta har jag under de tre senaste veckorna repat inför en dans vi presenterade idag. Vi dansade till låten ”Calvary covers it all” (Calvary = Golgata) och inte förrän denna veckan gick det upp för mig vad det faktiskt innebär. Jesus dog inte bara för mina uppenbara synder utan även för de tillfällen där jag känner mig otillräcklig och ovärdig. Ytterligare en person jag har stor respekt för och ser upp till är ledaren över vårt Dance Ministry, Karen. Varje träningen leder hon oss in till en ny attityd av vad vi håller på med. She's leading us to that place of worship that changes atmosphere and literally changes us while we dance it. Sista gången vi dansade idag var mycket på grund av Karen otroligt mäktigt. Hela gruppen hade samma sinne och fokus och vi dansade inte för oss själva utan för Honom och för att publiken skulle få ta del av vad vi kände. Jag fattade äntligen att jag var del av något större än mig själv och jag kunde känna hans breath over the piece. Finns inte ord för att beskriva känslan.

 

Igårkväll när vi hade genrep (till 12 på natten) hände samma sak. Vi bad även för en kille med ryggproblem och han blev helad. Det gick upp för mig att det är precis så det borde vara att ha Dance Ministry, där varje träning tillsammans är en lovsång till Gud.

 

Amen på det, nu ska jag ner och käka middag med Danni och Norbie, min nuvarande familj. Önskar dig en välsignad Påsk Helg!

 

Louise

Ps. Jag börjar få uppenbara problem med min svenska. Började skriva detta inlägget på engelska utan att inse det. Ups.


Silly silly

 
 

Submission in Marriage?


God is good


Summercamps

Från ett läger till ett annat. Förra veckan volontärade jag på ett läger för barn mellan 12-15 och nu ska jag på ett för min egen ålder (18-25). Australien är varmt och skönt och jag försöker hitta på så mycket som möjligt innan college börjar igen. Träffade en ny svensk tjej igår som ska gå dans och verkade jättetrevlig. 
Adios! 









Hej jetlag


Sweden here I am

Jag befinner mig just nu hemma i kökssoffan med en varm brasa i ryggen och vinande storm utanför fönstret. Det är svårt för mig att greppa men jag har varit hemma i över en vecka nu. Jag har svårt att forma i ord hur det har varit att komma hem. De första dagarna var det lite som att komma hem till ett liv man känner igen men det känns inte riktigt som mtt för jag har förändrats så mycket. Jag njuter i alla fall av att kunna umgås med familjen igen för de har verkligen varit saknade. 
 
Den största insikten jag haft här hemma än så länge är att Gud verkligen är verksam i Sverige. Jag har nog haft en väldigt sne bild av verkligheten här i Sverige under året i Australien. Jag tänkte på något sätt att jag och Daniella ensamma skulle komma hem och förändra världen och att kyrkan här nästan skulle streta emot eller i alla all vara väldigt sovande och likgiltig. Men sen jag kom hem har jag igen och igen förvånats över vilken passion det finns här och hur mycket som faktiskt har förändrats på ett år. Gud har nåt stort på G i Sverige och jag är bara en liten del i hans pussel, hans masterplan. Otroligt spännande är det och jag ser verkligen fram emot att gå ett år till på college för att sedan komma hem och lägga all energi och allt jag lärt mig på kyrkan här. Amen.
 
God jul på er!
Louise

Tidigare inlägg
RSS 2.0