Submission in Marriage?
En uppgift till läsarna!
I vårt äktenskap tycker jag att vi kan komma fram till gemensamma beslut mest hela tiden. Även om vi tyckt olika från början så brukar det lösa sig när vi båda sagt vad vi tycker. Ibland kan den ena av oss inse att den andres åsikt är den bästa trots att man egentligen tyckt annorlunda från början. Eller så "ger man sig" för att det inte är viktigt att få sin egen vilja igenom. Det viktiga är att prata mycket med varandra och att tillåta den andra att tycka tvärt emot. Man måste inte tycka lika men det kan ju ställas på sin spets.
Så svaret på frågan är: om vi skulle kommit till vägs ände i en fråga där vi verkligen tyckte olika men vi var tvungna att fatta ett viktigt beslut som påverkade familjen så skulle det bli Pelles beslut som gällde. Jag känner mig verkligen inte underdånig eller på något sätt i underläge för att jag tycker så. Tvärtom är det väl på ett sätt en "fördel" i en sådan situation att faktiskt slippa vara den som tar ansvaret.
För vi tror ju att det som står i Bibeln är Guds ord som ska vägleda oss och där står att det är mannen som har huvudansvaret för familjen, den som är ansvarig inför Gud för familjen. Men båda måste se sin till partners och sin familjs bästa i första hand - inte sig själv.
Tyvärr finns det osunda undantag där mannen tolkar Guds ord till sin egen fördel för att få makt över familjen...
Lagom långt svar?! :-)
Kram/Anna
mycke kloka o sunda åsikter.fortsätt så och ni kommer ,att få ett gott o lyckligt familjeliv.Gud välsigne er! Varma vårhälsningar Maja
Jag och Anthon är ofta oense om saker och ting.. Olika uppfostran och olika åsikter om saker och ting skär sig emellanåt! Först och främst diskuterar vi det, och när vi insett att mitt förslag är bäst går vi vidare. Haha, nej. Skämtåsido. Vi ber för det, pratar med andra om problemet för att få deras objektiva syn på det (om det behövs).
Men man väljer ju sina strider också... Onödigt att gå in i diskussioner som inte har någon särskild relevans :)
