Louise Gunnarsson

Idag hade vi friluftsdag på skolan och vår klass virra runt i skogen och briljerade på tävlingarna. Jag gillar vår klass alltså, jag tycker om dem. :)

Malin hade skoskav så hon gick över en mil utan skor (förutom när hon red på min rygg). x) I slutet när hon red på min rygg så sprang jag med väska på magen och henne på ryggen och ramlade på gruset in front of everyone. Kul. Pinsamt. Jag ställde mig upp och sa att vi skulle fortsätta gå och låtsas som om ingetting hade hänt. (a) Mina byxor fick ännu en reva men vad gör det? (de var gaaanksa håliga från början) ;)

Jag har kännt det som om jag levt i en bubbla hela dagen. Och ingen har spräckt fantasi-bubblan på hela dan, inte äns när jag ramla på grus, inför killar, med Malin på mig, och en väska på magen, min coola (höhö) keps på huvudet och de redan håliga jeansen. :D Känner ni igen känslan att man får en helt annorlunda verklighetsuppfattning än vad man brukar ha? Och man vill inte gå tillbaka till det normala, man försöker hålla sig kvar i sin "bubbla"?  :)

Jag var på värsta helande-mötet igår, asballt. Och jag vet att många av er inte tror på detta men folk blev helade! Folk märkte direkt att smärtan försvann när John (som han hette) bad för dem! ;O

Tjingelingbajbajhadetbraochsovgott! <3
I've got the power! ;D